AIMPOINT

Detta var i början på 70-talet min pappa hade gått och funderat på om han inte skulle skaffa sig ett kikarsikte till älgstudsaren. Efter att ha läst om det nya fantastiska rödpunktsiktet så blev han snart övertygad om att detta var något för honom, sagt och gjort han köpte en aimpoint och fick det monterat. Vi var på skjutbanan och provsköt och siktet fungerade väldigt bra. Pappa fick skjuta några älgar på hösten och var väldigt nöjd med sitt nya sikte.

Hösten efteråt följde jag med på jakt en dag. Vi skulle jaga Tallträskliden och Vårträsklandet, vi hade en svart älghund som hette Laika och som var riktigt duktig i skogen. Efter ett tag blev det upptag och hunden skällde ståndskall för fullt men ganska så snart så drog älg och hund i väg med en väldig fart och sprang över Vägselevägen och ner mot Vårtträsklandet där det blev ståndskall.

Nu blev det bråttom, vi sprang allt vad vi orka ner mot vägen där Bo-Evert satt på pass. Vi tog oss fram i den snåriga terrängen så gott det gick, pappa snubblade till och ramlade men var på benen direkt och fortsatte med full fart.

Jag bar ryggsäcken med korv, dricka och reservammunition och det skramlade en hel del om säcken när vi sprang ner mot passet. När vi kom fram till Bo-Evert sa pappa att jag var tvunget att se till så att inte säcken skramla så förbannat vi skulle ju stöta iväg älgarna annars. Vi stod vid passet en stund och lyssna på hunden som skällde för fullt och det lät väldigt nära så efter ett tag bestämde vi oss för att smyga iväg mot ståndskallet. Pappas ord om säcken som skramlade fick mig att ta ett beslut om att lämna kvar säcken på passet för att inte skulle leva om i onödan.

Då vi smugit ca: 500 meter kom vi fram till en liten öppning och ute på den öppna ytan stod ko och kalv medans Laika skällde för fullt på dom. Pappa lyfte upp geväret och sikta in sig på kalven avståndet till älgarna var ca: 25-30 meter.

Pappa tryckte av och jag såg hur en kvist 2 meter ovanför kalven gick av, min tanke blev att pappa ansträngt sig så att han blivit lite skallerhänt men älgarna stod kvar som inget hänt så han mata bara in en ny patron och sikta in sig på nytt. Skottet small av med samma resultat som med föregående kula ingen reaktion på älgarna och hunden skällde lika mycket, den som däremot reagerade var min pappa, hans min blev minst sagt konfunderad. Han tittade på mig och klev fram ett par meter till ny inmatning av patron siktade och sköt, reaktionen denna gång blev att kon gav sig av med hunden efter i full fart och kalven stod kvar på exakt samma plats som tidigare.

Fullt övertygad om att skottet tagit gick pappa fram ytterligare några meter och sköt ett skott till, då såg jag att skottet tog några decimeter ovanför ryggen på kalven i några grenar. Pappa tittade på mig och sa va fan är det för fel på bössan, jag sa till pappa att jag sett var skotten tagit och pekade på buskarna bakom kalven. Pappa tog nytt sikte och sköt iväg det sista skottet i bössan utan att träffa trots det korta avståndet, kalven stod kvar och titta på oss helt oskadd.

Ge mig mer ammunition sa pappa till mig patronerna ligger i säcken jag såg på honom och sa att jag lämnat säcken på passet hos Bo-Evert för att jag inte skulle leva om när vi smög fram till älgarna. Pappa tittade mig djupt in i ögonen och jag kände att iden att lämna säcken på passet inte var den bästa jag haft han sa en del väl valda ord som inte direkt lämpar sig i tryck.

Det lustiga i situationen var att kalven stod som paralyserad fast vi stod bara några meter ifrån den och pratade med varandra.

Eftersom jag kände att jag inte gjort det rätta som lämnat säcken tänkte jag att någonting måste man ju kunna göra för att vi skulle få kalven. Jag tittade på pappa och på avståndet till kalven sen tog jag upp min kniv och sa ska jag ta han med kniven ? Jag springer ikull kalven och sticker den. Pappas tittade på mig och sa är du inte riktigt klok ! Jag sa att jag provar men i samma veva brast förtrollningen för kalven och den gav sig i väg med full fart åt samma håll som kon och hunden försvunnit. Pappa stod länge och tittade efter kalven och sedan på bössan, när han snubblade då vi var på väg ner hade siktet stötts ur läge.

Vi gick slokörade tillbaka till passet där Bo-Evert satt med en glatt leende på läpparna. Han hade hört vartenda ord som vi sagt till varandra där vi stod vid kalven och han gillade speciellt kommentaren om mitt erbjudande att ta kalven med kniven.

Det visade sig på skjutbanan att bössan gick flera meter för högt på 80 meter.
Siktet skruvades till och fungerade utan problem igen. Några dagar senare jagade vi Svartliden jag följde som vanligt med och bar säcken, den var numer packad så att det inte skramlade om den. Vi gick från Snebacken ner till Bäretjärn och följde dalen ner mot Kallkällmyran. När vi passerat myren och kommit fram till gamla kojtomten skällde Laika till och fram på det stora öppna området kom en stor älgtjur lunkande med hunden tätt bakom. Pappa gick ner på knä och sikta jag stod med spänd förväntan och tittade på denna storslagna syn, tidig höstmorgon solen lyste svagt ner mot oss en stor älg tjur och hunden skällande strax bakom. Jag bara väntade på skottet som skulle fullända detta ögonblick, älgen sprang i en stor båge förbi oss på 40 meter och inget skott hördes. Jag tänkte varför skjuter han inte och efter en stund var älgtjuren borta och pappa ställde sig upp och tittade på mig med en bister min, jag såg ingenting sa han siktet var alldeles svart. Siktet hade en ratt där som man kunde reglera ljusstyrkan med och denna ratt var i botten läge vilket innebar att siktet var helt svart så än hur mycket han sikta så såg han ingen älg och skottillfället försvann.

Vi stod där och pappa titta på bössan när det small ett skott i riktning mot det håll som tjuren och Laika farit, det visade sig vara Klas Renman som på radion meddelade att han skjutit en stor tjur efter Laika en 16-taggare.

Efter denna höst kasserades Aimpointen och kikarsikte införskaffades.

Skrivet av: Mats-Erik Ågrahn