Bland storoxar och "ungtuppar"

Det finns många olika sorters jaktlag, små, stora, duktiga och så finns det Tallträsk Öravans jaktlag. Proffsiga, kunniga och oerhört intresserade älgjägare med 10 820 hektar jaktmarker. JJ var inbjudna en helg i september och följde med på älgjakt i underbara marker med god tillgång på stora älgar och jägare i alla åldersgrupper.
I det innersta av Västerbotten, en bit utanför Lycksele, strax bortom byn Älgträsk ligger Tallträsk och Öravan. Två mindre byar med ett alldeles speciellt förhållande till jakt och älgjakt.
Mitt i byn Tallträsk ligger jaktvårdsområdets älgslakteri. Under åren har bygget tagit formen av en samlingsplats för hela byn. Utanför finns grillplats och i en tillbyggnad finns numera plats för lagets samtliga 26 deltagare att träffas, dricka kaffe eller äta mat. Samlingslokalen påminner om en personalmatsal med den skillnaden att väggarna pryds av 20-taggare och bilder från forna minnesvärda jakter. Jaktvårdsosmrådet bildades 1943. På väggen hänger en lång rad med kåsor, alla prydligt försedda med passkyttens namn. När vi anländer på morgonen är redan kaffet varmt och jägarna sätter sig med en kopp kaffe och avvaktar jaktledarnas lottning av passen. Alla vet vad som ska hända och vad de själva förväntas göra.
God stämning
Stämmningen bland jägarna är på topp, alla vet att det finns ett antal storoxar kvar i markern. Jaktlaget har redan jagat en vecka och kvar på licensen finns tre vuxna djur. Det är redan bestämt att ett av djuren ska vara ett hondjur och de två resterande tjurar.
- Stortjurar, säger en av lagets två jaktledare, Lars-Bertil Ågrahn med ett leende. Till saken hör att jägarna i Tallträsk-Öravan helgen innan släppte en 19-taggare och en tolvtaggare för att det skulle finnas kvar älg att skjuta när Jaktjournalen kom på besök. Sånt värmer för en tillrest reporter, men framförallt visar det på ett väldigt självförtroende. Ingen i jaktlaget verkar tveka på att älgarna ska fällas. Mats Filipsson, en av jaktlagets hundförare, släppte 19-taggaren och hans enda kommentar är att nog får jag chans på en stortjur igen.
Familjen älgjakt
Lagets jaktledare beslutar efter en stunds diskussion att börja jakten på Åliden. Ett markområde som begränsas av Örån i öster och rågången mot jaktgrannarna i väster. Ett långsmalt och naturskönt område med gammal skog och klassiska myrpass. Redan vid genomgången är det klart att jag ska sitta med på pass fyra. Jag får sällskap med Hans Dahlbom och hans 17-årige son John. Kvällen innan övernattade jag hos familjen Dahlbom och vet hur stort jaktintresset är hos John, hans äldre bror Hans-Olof och pappa Hans. Jägartrion huserar i gamla affären i Öravan. Hemmet bär en tydlig prägel av jakt och jaktintresse. I köket finns ett extra bord där John producerar studsarammunition till familjens vapen. Runt väggarna i köket trängs stolryggsäckar och på köksbänken står ett otal ståltermosar på rad, alla beredda att fyllas med hett kaffe för kommande behov.
Rutinerat gäng
Redan vid bilarna märker jag att gänget är rutinerat. Inte ett ord yppas i den dimgråa morgonväckten. Inget onödigt slammrande i bildörrar. Ljudlöst smyger passkyttarna på led in i skogen och tar sig smygande över myrarna fram till passen.
- Jag vill sitta stilla en stund på passet så att allt lugnar ned sig och blir riktigt tyst, väser John, när vi kommit på plats. Jag vågar inte ta en bild med risk för att slita sönder tystnaden med kameraslutaren. Exakt på avtalad tid meddelar hundförarna att de startat dagens jakt. Efter några minuter hörs hundskall och spänningen stiger. Upptaget visar sig vara några ungdjur som Anders Hultins Hälleforsare inte lyckas få att stanna. I absolut tystnad och förväntansfull stillhet avvaktar vi i passet. Efter en timme dyker plötsligt Lars-Bertil Ågrahns halvstövare upp. En sexmånaders korsning mellan stövare och jämthund för vilken det redan skjutits två älgar på drev och en på stånd. I rask takt tar han upp tre passkyttar, en ripa och en gammal tjädertupp. Jaktlusten finns, men den har inte riktigt finslipats vad det gäller bytet.
Snopna jägare
Till sist dyker en av hundförarna, Anders Hultin upp i passet och vi avvaktar de sista minuterna till dess att alla fyra hundförare hunnit slutföra sina områden.
Jägarna är synbart förvånade. Ingen älg i området. Det har aldrig hänt tidigare. Förra året sköts sex älgar i såten på två försök. En orsak till älgbristen kan vara att det varit en björn synlig på trakten. Grannlagets hundförare och en passkytt hade björnen inom håll flera gånger. Snabbt återtåg till slakteriet, kaffedrickning och nytt rådslag. Nu blir det Tallträskliden som ska bjuda på eftermiddagsjakt. innan vi skiljs får jag kunskaper om Hampusklubben. Hampus är en beagle som ägs av Gunnar Wilhelmsson och används vid eftersök. När Hampus tvingas i arbete förs den drabbade skytten upp som medlem i klubben. Listan hänger sedan till glädje för kamrater och ickemedlemmar på väggen i slakteriet under hela hösten.
Drömpasset
Redan på väg till passet stöter vi älg. En ko som försvinner i den halvhöga ungskogen.
Jag följer med Hans-Olof Dahlbom som hade turen att lottas på generalpasset. Med oss går även Jan Ågrahn och hans son Gunnar som ska sitta på passet intill. Ett sotsvart hål i myrkanten, lite ved och en stolpe med vimpel talar exakt om vart vi ska stå. Inte för att det behövs. Ett klassisk pass i en myrhals behöver ingen närmare presentation för en älgjägare. Redan efter ett par minuter får vi höra att en av passkyttarna sett en älg. Efter ytterligare några minuter tycker vi oss höra älgen i skogen strax intill oss. De närmaste minuterna blir långa, men ingenting händer. På Hans-Olofs radio kommer det kort och faktaspäckad information om älgobservationer från jägare som inte kommit i läge för skott. Såten som jagas är stor, fyra hundförare med sex hundar jagar området samtidigt.
Rutinerad ungdom
Spänningen avtar och Hans-Olof berättar om sina första jakter när han följde med sin pappa. Kalvar, kor och tjurar som han fällt får var och en sin del av berättandet. Hans-Olof är inte bar engagerad älgjägare, han har även tagit över uppgiften att dokumentera jakterna i Tallträsk/Öravans jaktlag. Hans-Olof skriver efter varje jakt ned dagens händelser och sammanställer vid årets slut en rapport som skickas till jägarna. Från början av 80-talet förde Gustav Adolf Hultid dagbok. När han slutade 1992 tog Hans-Olof över.
Älg i passet
Pang! Skottet kommer från grannpasset. Inte speciellt långt från där vi sitter. Ytterligare ett skott får Hans- Olof att greppa studsaren ännu hårdare. Sakta och osäker glider en älgko fram ur dunklet i skogskanten. Fortfarande för skymd av myrtallar för att mötas av en studsarkula från Hans-Olof. Efter en kort men intensiv betänketid väljer kon att försöka passera myrhalsen.
Pang, pang, pang, kon verkar först inte ta någon notis om skotten. Lika oväntat som plötsligt finns det ingen ko på myren.
Hans-Olof försvinner springande ut på myren där han avslutar jakten med ett fångskott. Gunnar och Jan Ågrahn anländer och under tiden som de hjälps åt att passa älgkon vävs de tre skyttarnas upplevelser ihop till en alldeles vanligt jakthistoria om hur de hösten 1998 fällde en ko på Lidmyren. Gunnar sköt första skottet och pappa Jan det andra innan Hans-Olof slutligen fällde kon.
Skott i fjärran
Efter ytterligare en timme på passet kommer gråhunden Tusse och Mats-Erik Ågrahn, en av hundförarna. Jakten närmare sig sitt slut och vi väntar på att alla hundförare ska meddela att de kommit i mål. Återigen avbryts höststillheten av skottlossning. . På en knastrande radioapparat meddelar en av jaktledarna, K G Lidberg, att han fällt en fin tjur. Jag följer Mats-Erik tilll myren, skytten och tjuren. K-G poserar stolt på oxen som är rejält stor i kroppen.
Tomhylstallen
-Jag flyttade mig efter en timme på passet, berättar K-G. Före skogsbilvägarnas tid var generalpasset längre ut på myren. Efter bara ett par minuter fick K-G se en älg med krona och då blev det allvar. På väg tillbaka stannar K-G vid passet, plockar samman utrustningen och slår in en tomhylsa i tallen intill passet. -Grabbarna gillar det här, säger han med ett leende. Antalet hylsor visar generationer av älgjägare hur jakterna förlöpt tidigare år. K-G har fällt en ko tidigare i höst. Han sitter alltid på pass under jakterna. -En gång passkytt, alltid passkytt, är hans enkla valspråk. Ett år sköt han nio älgar. Totalt har han skjutit ett 90-tal älgar under åren.
- Det gäller att sitta still, säger han och minns tillbaka när det fälldes en 19-taggare på samma plats där han nu sköt 10-taggaren. När vi återvänder till bilarna får jag veta att Lars-Göran Hultin skjutit en kalv. Snacka om avstånd och stora marker. Vi jagade i samma såt men hörde vare sig skott eller radioanrop från Lars-Göran.
Älginvasion
Under den stora älginvasionen på 80-talet sköts otroliga mängder älg i jaktlaget. 1981 fälldes 37 vuxna och 31 kalvar, året efteråt ökade avskjutningen till 45 vuxna och 30 kalvar. 1983 sköts 45 vuxna djur och 45 kalvar. Men då hade den värsta toppen betats av och avskjutningen 1984 stannade på 24 vuxna och 12 kalvar. Åren fram till 1992 sköts det varje år strax under tjugo vuxna djur. Kalskyttet var något lägre och pendlade mellan 6-14 kalvar per år. 1993 rasade avskjutningen ned till 7 vuxna och 5 kalvar. Sedan dess har avskjutningen sakta men säkert stigit igen. Hösten 1997 fälldes 11 vuxna djur och 17 kalvar. På kvällen samlas jaktlaget i slakteriet. Hans Dahlbom ansvarar för biltransport av älgar som jaktledaren Lars-Bertil Ågran samlat ihop med sin fyrhjuling. Snabbt och rutinerat dras skinnen av älgarna och trofeerna sågas klara för vidare monteringsarbete. Stämningen är som vanligt på topp. Åter en lyckad jaktdag. Senare under hösten får jag täta rapporter från Hans-Olof som varje helg har nya intressanta jakthistorer att berätta. I slutet av november hade jaktlaget fällt 13 vuxna djur och 12 kalvar. Men då återstod ännu en månds jakttid.
Ungdomsligan
Få jaktlag torde ha en så positiv intsällning till ungdomar som Tallträsk Öravans jaktvårdsområde. Det räcker med att man bor i byn för att få vara med och jaga. I jaktlaget finns sju jägare mellan 16 och 30 år.
De flesta har börjat följa med sina fäder på jakt redan i sjuårsåldern. Alla har suttit med bössa när de fyllt femton och de flesta har skjutit älg redan första året som uppsiktsjägare. Totalt har grabbarna 54 älgar på sina samveten. Anders Hultin berättar om en jakt där han följde med sin farfar. Gubben sköt två kalvar och när det närmade sig kväll fick Anders gå ensam en dryga mil genom skogen. Gubbarna blev sena eftersom de hade mycket älgkött att bära.
  • Anders är 30 år och kan stoltsera med att ha varit med på älgjakten i 23 år. Anders sköt en 5-taggare när han var 18 år. (Totalt 21 älgar)
  • Tobias Lidberg, 20 år var med på älgjakten första gången vid 6 år och sköt sin första älg, en ko, när han var 16 år. (Totalt 4 älgar)
  • Mats Filipsson, 30 år har varit med sedan han var 6 år. Sköt en 4-taggare när han var 16 år. (totalt sju älgar)
  • John Dahlbom, 16 år, första älgjakten med pappa Hans när han var sju år. Sköt en ko när han var 15 år. (Totalt 4 älgar)
  • Andreas Lidberg 25 år. Följt med pappa K-G sedan han var sex år och sköt sin första älg när han var 17 år. (totalt 24 älgar).
  • Gunnar Ågranh, 16 år. Första älgjakten vid åtta år. Sköt en kalv när han var 15. (Totalt 2 älgar)
  • Hans-Olof Dahlbom, 24 år. Följt med på älgjakt sedan sexårsåldern. Sköt en femtaggare när han var 17 år. (Totalt 15 älgar)
Många jaktlag i Västerbottens inland är på god väg att föråldras. Många jaktlag har valt att jaga utan att tänka på återväxten. När faran upptäcks är det oftast för senat att börja värva nya jägare i de alltmer glesnande befolkningsleden. De som inte invigts i jakten redan som barn eller ungdomar har ofta svårt att bli passionerade jägare och älgköttsbärare längre fram i livet. Bristen på älgjägare är kanske inte akut idag, men på tio år till kommer ingen att behöva stå i kö för att få jaga älg.
Johns trofétjur
Johns Dahlbom är 15 år och har som de allra flesta ungdomar i Öravan-Tallträsk följt med på älgjakt från sexårsåldern. Johns pappa, Hans, har under de senaste åtta åren fått sitta som backupskytt för sina söner. När John var 15 sköt han sin försa älg. Andra året fällde han ytterligare två älgar. Strax efter JJ varit på besök fick vi följande brev från John:
Hej!
Nu hade jag tänkt berätta om när jag sköt 15-taggaren. Jag och pappa satt på pass 8 i Risberget vi var på pass kl 07.30 och det hade just ljusnat. Vid halv niotiden tog Anders Hultins hälleforsare Kim upp tjuren inne i Risberget, det blev ett gångstånd som tystnade då och då och från början lät det inte alls som om det skulle komma ne på vårat pass, men efter ett tag så vände det och kom närmare och närmare. Sedan tystnade det för ett ögonblick. När Kim tog upp igen var det inte längre än 300 meter från oss bakom en tallbacke brevid passet. Jag gick ned på knä och osäkrade bössan, sedan tog det inte lång stund innan det knäppte till vid myrkanten och Kim och oxen kom fram. Jag fick ett bra läge direkt på 50 meter och den föll efter två skott från min 6,5:a. Sedan tog jag och pappa ur den med hjälp från Anders som kom till passet. Det är tur att man har en far som låter en skjuta när det kommer så stora tjurar i passet.
Nu har jag fyra älgar på mitt samvete. När vi mätt poängen på hornen så blev det 276,75 så det klarade precis silvergränsen så jag hoppas att det håller samma poäng om 6 månader då vi ska bedöma det på riktigt.
Hälsningar John Dahlbom

Utdrag från Jaktjournalen Nr 9/99